När man försöker...
Ja, då går det inte alltid som man tänkt sig, jag trodde att om en person förändrat sig till det sämre så skulle man även säga detta, men ack så fel jag hade. Och visst det kan jag ta, men att inte få respons, på ett seriöst plan när man väl har kommit så långt, ja, då känns det rätt hopplöst, och det beskriver väl lite i alla fall hur jag känner mig just nu, uppgiven. Men, jag ska ändå inte låta denna motgång bli en stor en och förstöra dagen som en god vän sa till mig nyss, utan istället anpassa mig efter situationen och göra det bästa av den. Nu är det Stena som gäller, och även om jag kanske inte är supertaggad nu ska det som sagt bli väldigt roligt, jag behöver verkligen något nytt och fräscht, ska dock jobba efter introdagen men det är inte det som e poängen, (cash is king som det heter, och jag instämmer verkligen det är svårt att röra sig utan pengar, tyvärr.) Poängen är att ibland känns det som att man fastnar, och det är ingenting jag tycker är skoj. Kanske kan det vara samma sak med kompisar, man fastnar så att man behöver miljöombyte eller vara ifrån varandra ett tag, vad vet jag, jag är ingen expert, men när man tappat tråden, då är man ute på djupt vatten.... Frågan som följer då är, ska man plocka upp tråden igen eller ska man gå längre och längre ut tills man inte klarar av det mer? Eller ska man kanske stå och betrakta hur den andra går längre ut? Just nu vet jag inte, men tiden kommer att utvisa, det är något jag är säker på i alla fall.