chefen88

Med allt möjligt, jobb, skola, familjen, ja det börjar dra ihop sig nu. Jag kan inte bestämma mig som vanligt, men har i alla fall tagit upp träningen hyfsat igen, det kommer och går, precis som allt annat. Måste lägga ner krutet på skolan nu men orken är som bortblåst, hoppas att den återkommer snart annars blir det tufft framöver. Just nu vill jag ha sommarlov, inte plugga, och bara vara på landet och åka båt, det hade varit det ultimata. Sätt mig i en båt som puttrar fram med sin tvåtaktare med en marschfart på sex knop, och jag lovar att jag skall sluta klaga på livet...

Ja, då går det inte alltid som man tänkt sig, jag trodde att om en person förändrat sig till det sämre så skulle man även säga detta, men ack så fel jag hade. Och visst det kan jag ta, men att inte få respons, på ett seriöst plan när man väl har kommit så långt, ja, då känns det rätt hopplöst, och det beskriver väl lite i alla fall hur jag känner mig just nu, uppgiven. Men, jag ska ändå inte låta denna motgång bli en stor en och förstöra dagen som en god vän sa till mig nyss, utan istället anpassa mig efter situationen och göra det bästa av den. Nu är det Stena som gäller, och även om jag kanske inte är supertaggad nu ska det som sagt bli väldigt roligt, jag behöver verkligen något nytt och fräscht, ska dock jobba efter introdagen men det är inte det som e poängen, (cash is king som det heter, och jag instämmer verkligen det är svårt att röra sig utan pengar, tyvärr.) Poängen är att ibland känns det som att man fastnar, och det är ingenting jag tycker är skoj. Kanske kan det vara samma sak med kompisar, man fastnar så att man behöver miljöombyte eller vara ifrån varandra ett tag, vad vet jag, jag är ingen expert, men när man tappat tråden, då är man ute på djupt vatten.... Frågan som följer då är, ska man plocka upp tråden igen eller ska man gå längre och längre ut tills man inte klarar av det mer? Eller ska man kanske stå och betrakta hur den andra går längre ut? Just nu vet jag inte, men tiden kommer att utvisa, det är något jag är säker på i alla fall.

Brukar för de flesta innebära att man går hem och latar sig, och det har gjort det för det mesta i mitt liv med, men tydligen inte idag, idag gällde plugg, vilket jag va tvungen att överge för att titta på min syster som hade uppvisning med skolan. Skulle egentligen stått på scen själv idag, men kass som jag e bangade jag naturligtvis och skyllde på plugg och en helg med hårt festande, vilket naturligtvis är det sista man ska säga till en person som arbetar med röster, eller i detta fall, min sångröst.... Dåligt gjort av mig, men får väl inse att jag e en chicken som det så vackert heter. Imorrn är det en lektion på morgonen och sedan fritt, men antar att jag ska plugga på eftermiddagen med, lunchlåda är också något jag skulle tänkt på, men jaja, det fixar väl sig förhoppningsvis. På torsdag ska jag till Stena på introduktion, något jag tycker ska bli extremt skoj, och hoppas att det blir bra, samma gäller på fredag, och lör-sön är det Basic Safety ute på Öckerö. Sedan är jag nästan infasad på mitt nya jobb! Jutlandica var inte direkt en båt jag trodde att jag skulle jobba på för några år sedan, eller säg ett år sedan heller för den delen, men det kommer bli asfräckt, hårt för pappa dock att jag inte fyllt 20 ännu, haha, han får klara sig ändå känner jag. På torsdag är det även jobb på Bellman, av någon konstig anledning, testade förra säsongens outfit igår, och visst passar den, kändes dock underligt, trodde att jag lagt det bakom mig, men tydligen inte, förstår mig visserligen inte på min nya chef, men kan hända att jag får jobba lite i alla fall innan sommaren, och det är ju alltid välkommet med min kassa budget... Idag var det ju som bekant väldigt fint väder, så vi satte oss med plugget på kanaltorget (jepp det heter så, vid lilla bommen) på min lägerbålsfilt  på konstgräset och pluggade, eller först åt vi sushi, vilket folk försöker få mig att älska, intressant....Märker att min text är väldigt osammanhängande, mer än vanligt t o m så det e väl dags att sluta här. Förhoppningsvis blir det en bra vecka i alla fall, det sägs ju att hoppet är det sista som lämnar människan.... 

Men vafan det finns andra saker i livet man kan vara bra på istället. Sedan jag skrev senaste inlägget har det hänt en del saker, jag är numer anställd av Stena Line och ska jobba på Juttan i sommar (Jutlandica), och det blir nog asball. Har fått ett resultat från tentorna 5:a på befraktningen! Yepp, jag kan plugga, ibland. Hade j-vligt skoj med den första veckan av lovet, även om jag va sjuk. Emma och majsan hostade party in their house, och det va astufft, lite dragen var man, och vissa saker man gjorde var väl lite mindre genomtänkta, men det va förjävla skoj, dock glad att bilderna INTE ligger på Facebook, thank you Peter your the man! Men, har som sagt vart sjuk, så träna har bara vart att glömma, och det suger men är igång nu igen, ska nog träna innan shoppingen imorrn, såg att gymmet öppnade halv sju....lunch med Julia imorrn, ska bli skoj, och så tjejkväll hos henne på fredag, gött! Vinterspelen nu med på fredag-lördag och så sittning och FestU, Julia sa till mig att hon ville ut, så det ska väl lösa sig hoppas jag, det brukar det ju göra i alla fall. Jag har koll på det som störde mig sist, ibland måste man se sanningen i vitögat, tyvärr, I hate it, but in the end, it's SO worth it! Ett litet råd till er där ute från mig. Är för tillfället ganska nöjd med mitt liv, och att vänner hittar på saker som är extremt skoj att mobbas för gör ju inte saken sämre, jag vet ju att jag själv snart kommer sitta i deras sits änså, så som Emma brukar säga; "Det e chill"

Jag har insett en sak under de senaste dagarna, eller ja kanske till och med de senaste veckorna, jag kommer aldrig bli nöjd. No matter what, för jag är en sådan person. En kompis sa till mig, mår du bra, du verkar så nere, nästan deprimerad,....och det som är konstigt, är att jag på senaste tiden vart på dåligt humör utan någon speciell anledning, väldigt olikt mig. Men därför bestämde jag mig idag, det skall bli ändring på det, visst jag kuggade uppkörning i tisdags, men just nu spelar inte det någon större roll, körkort kommer, men jag måste vara mentalt förberedd med. Men som sagt, jag ska gå tillbaka att vara den jag var förr, tentor är på G och jag har inte haft lust att plugga alls, men imorrn blir det ändrig och sedan kör jag igång en ny period, där jag är glad och bekymmersfri, som jag brukade vara förr. Många läxor har jag lärt mig nu,, men det kanske var bra? Jobbet ligger på gränsen nu, så hoppas få in en fot på ett annat ställe...hoppas hoppas..Så även om jag har varit på botten så håller jag på att långsamt ta mig uppåt, very slowly I'm climbing, indeed, som Anton hade sagt ;) Så idag var en vänding, har verkligen tänkt och analyserat och kommit fram till en slutsats. Detta hade ju självfallet inte varit genomförbart utan my wonderful friends, som står ut med mig, jag förstår inte hur ni orkar, en stor eloge till er! En sak som jag dock grubblar på är min obeslutsamhet när det gäller vissa saker, jag vet att om jag inte bestämmer mig för hur jag vill göra, väldigt snart, kommer personer att drabbas. Vilket jag givetvis inte vill, men känner att jag kan inte göra så mycket åt det heller, eftersom I haven't made up my mind yet, frågan är då; kommer jag någonsin göra det? Och svaret är; troligtvis inte.  Så sitter i ett dödläge. Misstänker också att jag har medverkat i en koflikt mellan en kompis och dennes kompis, eller i alla fall inte gjort det bättre, vilket också självklart ligger där och irriterar, även om flera källor säger att detta inte är fallet, känner jag mig ändå ansvarig. Speciellt när hela situationen är som den är just nu. Men, jag har bestämt mig för att "droppa" allt och se framåt istället. Tentor på måndag och onsdag, sedan lov fram till 1.a eller 2:e april! Den du! Jo, förresten, va hemma hos Jessi häromkvällen också, det va verkligen skitlängesedan vi sågs även om vi pratar i telefon ofta. Jag fick min födelsedagsprensent ( dock ngt försenad) hehe ;) men glömde den såklart, typiskt mig som hon sa när jag påpekade det, haha.....Men det fixar sig, inte sista gången jag såg henne så det är lungt. En liknelse som avslutning på detta extremt djupa inlägg...Om mitt liv är en bok jag läser, har jag läst många kapitel, men endast avslutat några få, vilket får mig att känna som att någonting inte är helt som det borde eller skall vara. Japp, so ist es. Nej, nu ska jag sluta vara djup såhär en onsdagsnatt i mars, nya tag, friska tag, och ett återtagande av mottot; Allt löser sig!.......förr eller senare ;)